Så, för 11 dagar sedan så sov jag över hos min kompis Anna. 

Hennes föräldrar använde rätt pronomen och kallade mig för Alex hela tiden. De var jätteglada över att jag hade accepterat mig själv och var väldigt öppna. De var däremot en aning spända, eftersom att de försökte sitt bästa att inte göra ett misstag som att använda fel pronomen. För gulligt.

När jag var påväg att knacka på ytterdörren så såg jag att att hennes föräldrar stod i ''gården'' och höll på med något där. Så jag gick fram och hälsade på de först. De var så glada över nyheten (Anna berättade ju för de innan jag kom) att de kramade mig och bad om förlåtelse i förväg, för de där små misstagen som de aldrig gjorde.

Det var lite awkward men jag förstod ju att de bara ville väl och att de försöker sitt bästa.

Dessutom, så sken mitt ansikte upp varje gång de använde sig av rätt pronomen eller Alex, så det var sjukt nice. 

Men senare på kvällen var det dags att få tag i mamma och berätta för henne.

Så jag skrev ett mail istället, eftersom att jag inte vågade ta risken att skriva ett brev då min syster skulle kunnat hitta det istället. Så vi satte oss ner och fick ihop en bra text som vi skickade iväg. 

Vi började med att berätta att jag är pansexuell, eftersom att samtidigt som vi vet att min mor inte skulle bry sig så mycket om det, så är det ju endå viktigt att berätta.

Sedan började vi enkelt med fakta om transsexuelism, så som vad det innebär och vad det handlar om.

Efter det berättade jag att jag hade funderat och pratat med min psykolog om det, och att det känns som att det här är vad jag är. Att det kan ha varit anledningen till varför jag aldrig passat in med tjejerna eller alltid känt mig så annorlunda. Varför jag hade sådan ångest och depression. 

Sedan sa jag att jag så klart fortfarande är mig själv, men att jag behöver hennes hjälp och stöd, och att samtidigt som  det kommer att vara jobbigt för oss båda två så är det värt det. 

Efter allt avslutade jag med att berätta hur mycket jag älskar henne och hur mycket det här betyder för mig.

När vi skickade iväg mailet tog jag ett djupt andetag och kände hur vikten från mina axlar lyftes. En aning åtminstone. Jag blev sjukt nervös över hur hon skulle reagera. 

Och jag visste att hon inte skulle kolla sitt mail bara sådär på kvällen, så jag skickade iväg ett sms till henne där jag skrev att hon skulle kolla. 

Några långa minuter senare svarade hon att hon älskade mig oavsett vad, att hon var okej med det och att vi skulle prata vidare om det senare.

Men enda sen dess har hon undvikit att prata om det och har inte sagt något. Som om det aldrig hände. Det är som att det bara gjort henne mer obekväm.

Jag är lite besviken, men det är bättre än att bli utsparkad, så jag får ta det som det är och se det positiva i det.

Nu vet hon ju åtminstone det! 

Denna fredag har jag en ny tid hos min psykolog, och då får vi se om vi kan ordna något möte där de kan förklara mer för min mor så att hon kan ge tillåtelse för mig att få besöka könsidentitetsmottagningen som vi pratat om förr.

Jag är också mycket gladare nu, eftersom att jag inte behöver vara lika försiktig som innan.

Nu återstår min syster och resten av mina släktingar innan jag kommer ut för alla. 

Hade tänkt mig något som Facebook, för att berätta för alla. 

Och för att vara säker på att alla ser det blir det nog så att jag skapar ett evenemang. 

Efter det kommer jag förhoppningsvis kunna 'komma ut' här också, dvs publicera bilder på mig och använda mina kompisars riktiga namn. 

Jaja, det är en lång väg kvar.

Ps. Ska verkligen försöka ta tag i bloggandet så fort det börjar bli slappare i skolan! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just ja. Det tog sjukt lång tid innan vi äntligen fick en tid på bup som passade alla. Vi snackade om när jag hade börjat uppleva könsdysfori, om mamma hade misstänkt det, hur familjen och folk runtom mig har reagerat etc. Mamma berättade att n...

  Publicerade ett inlägg för ca två timmar sedan men kom precis på en till grej.   Jag vet inte hur många av er som sett Född i fel kropp på TV4 klockan 9 på tisdagar, men jag märkte inte att det fanns förrän förra veckan. Just då handlade det ...

Jag hoppas att ni förstår varför det tar evigheter för mig att uppdatera bloggen - att det är svårare för mig att skriva inlägg när jag har 8 timmars skola, tusen läxor och prov att plugga till, hålla koll på hur mina vänner mår, ha tid för mig själv...

Det var riktigt längesedan, mina vänner. Vet inte riktigt vad som hände eller varför jag slutade skriva.  Antar att det inte hände så mycket som jag kände var relaterat till transsexualism, och sedan när gymnasiet började så hade jag så mycket lä...

Hej!   Det var ett tag sedan jag bloggade *host* sorry *host*, mestadels för att det blev segt, jobbigt i skolan och för att det inte hände så mycket relaterat till transsexuelism. Men några saker har hänt, och snart börjar allt ändras.   S...