Det var riktigt längesedan, mina vänner.

Vet inte riktigt vad som hände eller varför jag slutade skriva. 

Antar att det inte hände så mycket som jag kände var relaterat till transsexualism, och sedan när gymnasiet började så hade jag så mycket läxor och arbete att jag glömde bort att jag hade en blogg.

MEN, jag är tillbaks, mycket har hänt och det går frammåt. 

Familj

Tyvärr så använder ingen i familjen rätt pronomen eller namn. Lite synd att de inte ens försöker.

Varje gång jag rättar dem så blir de irriterade eller skrattar åt mig, vilket är lite konstigt eftersom att min mor (som också gör det), sagt att hon tänker låta mig besöka könsidentitetsmottagningen och att hon stöttar mig.

Pågrund av annat så brukar jag inte riktigt umgås med dem så mycket ändå, så det stör mig väl inte något otroligt mycket. Kan bli lite jobbigt och irriterande ibland bara. 

Psykolog

Av någon anledning har det alltid blivit strul med mötena på BUP.

Vi skulle ha ett möte med specialistläkaren, pyskologen och mor, där vi pratar om det och mor godkänner allt så att specialistläkaren kan skicka iväg en remiss till könsidentitetsmottagningen i Lund. 

Men det har aldrig blivit något.

Antingen så kan inte min mor vara med, eller så kan inte specialistläkaren, eller så kan inte min psykolog.

Skickade däremot iväg ett mail med 6 olika dagar då det passar min mor för någon dag sedan, så förhoppningsvis så händer det något snart.

Vänner

Tänkte skriva om hur vännerna reagerat och varit, men det sparar jag till nästa inlägg som handlar om hur jag kom ut till alla runt mig och hur det varit att börja gymnasiet. 

Men kort sagt, de flesta har varit grymt stödjande. 

Det är nog allt jag har att skriva i denna update'n. 

Som sagt så kommer jag ju att skriva om hur jag kom ut till alla och hur det går med ny skola och nya klasskamrater i nästa inlägg, som kommer snart! 

Peace

Hej!

Det var ett tag sedan jag bloggade *host* sorry *host*, mestadels för att det blev segt, jobbigt i skolan och för att det inte hände så mycket relaterat till transsexuelism.

Men några saker har hänt, och snart börjar allt ändras.

Så, jag har för det första kommit ut till fler och fler personer. Jag skäms inte och det känns skönt att kunna prata mer casually med folk. Min familj, däremot, vet fortfarande inte.

Med tanke på att jag redan pratar med en psykolog av andra gamla personliga anledningar så kom jag ut till henne också. Hon blev väldigt glad av att höra att jag hade börjat förstå vem jag är och att jag hade accepterat det så väl. Hon sa dessutom att hon direkt skulle prata med min specialistläkare och att de skulle kunna fixa tider i en könsidentitetsmottagning i en stad som ligger någon timme ifrån. Det ända kravet var att jag behövde komma ut till min vårdnadshavare först. Jag förstod att det behövdes, och jag visste ju att det skulle behövas göra förr eller senare. 

Så jag bestämde mig för att göra det i helgen, genom ett brev. Jag tror att det blir enklare så, eftersom att det får plats med mer information (glömmer inte bort viktiga delar då), ingen som kan avbryta, och det blir säkrare för mig själv. Så min kompis (Anna) erbjöd mig sitt ställe och sa att det var lugnt om jag crashade där. Hon sa också att hennes föräldrar var helt lugna med att kalla mig Alexander/Alex.

Påtal om namn, så tror jag att jag att jag är bekväm med Alexander/Alex, men det tar ju ett tag innan man känner efter om man verkligen är bekväm med ett namn. Dessutom hade jag frågat mamma gång på gång sedan jag var liten vad jag skulle ha haft för namn om jag var född som en pojke. Hon svarade alltid först med '' jag vet inte ''  och senare '' Daniel eller Alexander ''. Så det är de jag testar först. 

En annan awesome grej som har hänt är att vi lyckats samla ihop 157kr åt en binder! 

Jag beställde en binder för 113kr häromdagen, så den kommer inte fram förrän i slutet av maj (om det inte blir några förseningar). Jag hoppas verkligen att den sitter bra o.s.v, eftersom att det är lite struligt med storlekar. Men jag står fortfarande för mitt ord, det kommer en review såfort jag fått prova den. 

Jag kommer dessutom fortfarande ha uppe donerings-knappen eftersom att vi fortfarande har 44kr kvar, så att jag senare kan hålla binder-giveaways för de som heller inte kan köpa själva. 

Peace! ✌

Idag har jag varit helt moody. 

Vaknade väldigt tidigt eftersom vi skulle öppna julklapparna på morgonen istället (eftersom min syster skulle iväg för att fira jul hos hennes pojkvän sen). Jag hade redan suttit uppe till 7 på morgonen, så när jag gick upp vid 9 var jag så trött att jag inte alls var på humör för jul. Jag gick och duschade och trodde det skulle bli bättre när jag vaknat upp på riktigt. Men det blev inte så. Vi satt och åt 'julfrukost' vid matbordet i ungefär tjugo/trettio minuter innan vi satte oss runt julgranen i vardagsrummet. När det var min tur att öppna en av mina så började det pirra smått i magen ändå, men så fort jag öppnade det och skymte något skrikrosa visste jag att mamma inte alls var okej med min önskelista (där jag önskade mig typ ps4, killkläder, killskor o.s.v.) Slutade med att jag fått riktigt rosa pyjamas, fluffiga tofflor och rosa muffinsgrejer. Jag ville nästan gråta. Jag vet att det kan låta riktigt bortskämt men det var inte så att jag grät över att jag inte fick det jag ville. Jag grät för att dom slösade så mycket pengar på grejer jag känner mig riktigt obekväm i och som jag aldrig skulle vilja bära. Jag hade ärligt hellre valt att inte få något alls, eftersom jag nu mår dåligt över att dessa grejer kommer ligga oanvända längst bak i garderoben. Däremot gav min syster mig en present från hennes pojkvän, då jag fick ett star wars påslakan. At least he gets me.

När alla sedan skulle byta om och prova kläder försvann jag in på mitt rum med mina klappar i en hög och satte mig på sängen. Min dörr var fortfarande öppen och dom gick fram och tillbaka i hallen för att kolla i spegeln och gå in på toaletten och så. Jag satt däremot bara i sängen och tittade på min vägg tills mamma kom in då jag började nervöst klippa i plasten på påslakanen. Mamma tittade sig i spegeln på mitt rum och vände sig sedan mot mig och tittade på mina orörda pyjamas. '' Prova dom nu då '', sa hon, '' jag vill se hur det ser ut. Det är ju typ såna tights du ville ha ''. Ja, såna tights jag ville ha för fyra år sedan. I grönt och blått. Var förvånad över att hon ens fortfarande kom ihåg det. Jag bet mig i läppen som vanligt och sa försiktigt bara '' Nä, alltså, orkar inte nu. Kan prova tofflorna sålänge istället ''. Hon satte sig i fåtöljen och väntade. Jag hade satt på mig dom och försökt le, men innerst inne ville jag bara försvinna. Nu tvekar jag på om jag ens är redo för att komma ut till henne så snart. Det är ju liksom tydligt att hon inte är. I alla fall. Resten av dagen spenderade jag på att spela spel, kolla på tv med mamma, sova i soffan och spela lite till.

Inget speciellt riktigt. 

-

Juste, jag hade dessutom fått julklappar från Anna, eftersom vi brukar ge varandra varje år, och shit vad det fick mig att må tusen gånger bättre. Fick öppna det i mitt rum senare på kvällen själv eftersom jag anade att det skulle vara något jag inte kunde öppna framför min familj än. Och jag hade rätt.

Hon hade köpt svarta hängslen, grå ''this image is not available in your country'' killtröja från H&M och tre boxers från dressman. Like, I can't say thanks enough.

Anyways, hoppas att ni själva haft en grym jul i år!

Så, det var ett tag sen sedan jag gjorde ett inlägg.

Har varit ganska stressad och deprimerad under senaste tiden;

Vissa dagar har jag bara varit hemma och gråtit och hatat mig själv medans jag samtidigt varit grymt lycklig och hängt med mina vänner de andra dagarna. 

Jag kom aldrig ut till ''klassen'' som jag skulle. Var så nervös att jag svettades och skakade när jag trodde det var dags, men det blev det aldrig eftersom att folk aldrig var samlade tillsammans och det verkade aldrig bli rätt tillfälle.

Så jag stack hem och mådde dåligt över att jag inte bara gjorde det. Lia skrev till mig och peppade mig, sa att jag kunde göra det nästa dag. Men det gick inte då heller. Sen hela grejen med att mina betyg just nu inte är tillräckliga för att gå på programmet jag vill gå på har fått mig att må ännu sämre. 

Blev så mycket att jag till slut undrade om det ens var värt att fortsätta kämpa.

Jag är ännu inte helt säker på om det är det, men jag är fortfarande här. Och jag mår en aning bättre just nu, med tanke på att det snart är jullov också. 

Tänkt att kanske komma ut till min mamma då. På jullovet alltså. Jag kommer definitivt inte våga säga det face to face då jag vet hur hon reagerar till personliga grejer. Så jag tänkte skriva ett brev, lämna det på bordet och sova över hos en kompis, antagligen hos Anna, och sen får vi liksom se vad som händer.

Förra helgen var Anna och sov över hos mig. Vi käkade pizza, åt en massa snacks och kollade på film. Sen satt vi uppe till två och bara pratade om en massa olika saker. När vi skrattat i tre år åt ett skämt blev det en liten paus innan hon plötsligt sa '' du hade varit riktigt snygg som en kille ''. Det gjorde mig gladare än vad det annars skulle göra eftersom allt var bara helt amazing. 

Nästa morgon julhandlade vi i timmar tills vi fick ont i fötterna och inte kunde gå längre, så vi tog bussen hem och damn vad trött jag var. Somnade nästan så fort jag kom hem. Och jag älskar att jag har henne som kompis. Vi har liksom känt varandra sedan trean och hon har alltid varit där för mig. Jag tror inte ens att vi någonsin bråkat.

Idag ska jag ha prov och senare under dagen ska vi ha julavslutning. Sen på fredag ska man bara till skolan en snabb runda för att få betygen. Ska bli så himla skönt.

Kommer inlägg ikväll igen eller imorgon.

-

Idag har varit en ganska seg dag.

Inte hänt mycket och jag har mått sådär. 

Ryggen blir värre och det gör ont, men det är värt det om man ser plattare ut. 

Jag har även blivit mer och mer nervös inför måndag då jag bestämt för att komma ut till min ''klass''. 

Går i en mindre klass (p.g.a socialfobi) så det blir egentligen bara två-tre lärare och ungefär fem/sex elever beroende på hur många som är där just då (räknar inte med Elina eftersom hon redan vet), men det är ändå ett stort steg för mig. Tänker be dom att använda pronomen han/hans o.s.v istället för hon/hennes. 

Leo (känt sen vi gick i trean) skulle sova över hos mig igårnatt, men jag bröt ihop och fick skicka hem honom eftersom jag kände att det skulle vara för jobbigt för oss båda två (hände innan jag la ut gårdagens inlägg). 

Jag berättade för honom också, och eftersom han trodde att jag skojade, så skrattade han. När jag inte sa något efteråt frågade han om jag var seriös, och jag svarade bara ja. Han blev ganska tyst efter det, och eftersom det varit lite komplicerat mellan oss förr så sa jag inget mer om det. Det verkade däremot inte som han hade något emot det, eftersom han fortsatte skämta om annat och blev en aning ledsen över att behöva gå hem. Men han ringde upp mig senare på kvällen och ville spela, så allt verkar fortfarande som vanligt mellan oss for now åtminstone. 

Funderar på att göra om mitt rum, läsa, göra om bloggen eller att kolla på film. Vet inte riktigt vad jag vill göra just nu. Känner mig bara helt tom. 

Äh.

Kommer nog ett annat inlägg senare.

-